”Sven fattade ingenting”…
”Sven hade nu en biljett till Nice”…
”Sven var helt förtrollad”…
Så brukar det ofta se ut på Anders blogg. Det är ungefär så långt som jag brukar läsa innan jag klickar mig därifrån. Jag bestämde mig nämligen tidigt för att inte läsa hans bok ”Det stora scoopet” på internet, utan istället vänta tills den blir publicerad. Det är något att se fram emot. Publicerad, antingen som en riktig bok med hårda pärmar och nypressdoft, eller som en snillrikt ihopvikt A4-hög som han bara råkar ha framme när man kommer på besök.
Annars läser jag det mesta som skrivs, men även om jag inte läser allt så är jag där, varje dag, och kontrollerar att han skriver något. Men den 22:a november tog det stopp. Inga mer nedslag i tangenten, inga mer scoop av Sven, inget gnäll på inkompetenta Willys-anställda eller brev till farmor. Anders tog helt enkelt en paus, en välbehövlig sådan. Att uppdatera en blogg varje dag i ett år, som Anders ursprungliga mål var, är som ett heltidsjobb, åtminstone om man vill skriva om mer än vad man har på sig för dagen eller vem man ätit lunch med.
Men om nu bloggskrivandet är som ett heltidsjobb så måste man väl enligt svensk lag få ta ut semester också? Därför har jag på eget bevåg, men med Anders välsignelse, hoppat in som bloggvikarie på obestämd tid. I Anders anda ska jag uppdatera bloggen varje dag tills han kommer tillbaka. Håll ut!
/Jocke Arhammar, Bloggvikarie
0 Comments