Mamma vill börja maila. Hon är 83 snart. Steg för steg öppnar sig en ny värld, både för henne och för mig. Med en bärbar ibook och trådlös uppkoppling fungerar det riktigt bra.
Första gången jag sa att hon skulle peka med musen på skärmen, så tog hon upp musen och pekade med den på skärmen. Det var för några år sedan. Sedan låg dataanvändningen nere ett tag, men nu har det accelererat.
Vi har kommit en bra bit, jag mailar, hon svarar, arkiverar och slänger. Men ibland är det svettigt. Efter 42 minuters telesamtal häromdan har vi nu kommit överens om vilken tangent på tangentbordet som är enterknappen, och varför den även kan heta returknapp. Och att den har en pil som pekar vänster men, och det är en viktig skillnad tydligen, också pekar neråt först. Det är en krokpil.
Cursorn på skärmen har jag gjort jättestor.
“Men det är spetsen du ska peka med. När du pekat ska du klicka. Klicka. Tryck på musen. Den du styr pilen med. Ja du kan använda plattan på tangentbordet. Klicka. Tryck. Nej inte långsamt, tryck fort. På plattan. Nej skit i enterknappen. Den kommer sen. Tryck för att markera. Markera. Glöm det.Sätt pilen på röda knappen högst upp till vänster. Den blir röd när du trycker. Tryck. På plattan. Sätt dit pilen först. På röda knappen. Tryck. Ja det försvann. Nej inte för gott, du stängde bara fönstret. Fönstret. Starta programmet igen. Sätt pilen på brevsymbolen. Brevsymbolen, den längst ner på skärmen. Ja det är det som är fönstret. Fönstret. Ja det är mail från mig. tryck på rubriken. Rubriken. Det brevet heter. Det ska bli blått bakom. Bakom texten. Tryck. Sätt dit pilen först.”
Det är vid såna tillfällen man märker hur mycket man vet som man inte visste måste förklaras. Och hur mycket som man måste förstå, som man inte visste fanns.
Mamma är riktigt bra på att maila nu. Och trycka, och klicka och stänga. Nästa vecka ska vi gå ut på internet. Då får krokpilen en helt annan funktion, men det kommer att gå riktigt bra det med.
0 Comments