Jag fascineras ofta av händelser och tillstånd som andra totalt verkar nonchalera. Fast det är uppenbart att det är något unikt, spännande, förvånansvärt, klurigt och enastående.
Så har till exempel det faktum att alla Norrlandståg åker rakt igenom stadshotellet i Hudiksvall, länge lockat mig. En dag ska jag bo där, har jag tänkt. En dag ska jag känna skakningarna när Norrlandspilen passerar under mig, höra plinget från bommarna när nattens godståg dundrar genom receptionen på Stadshotellet i Hudik.
Och idag bodde jag här, jag såg ett tåg passera under mina fötter, och tyckte att det var fascinerande. Och ännu mer fascinerande att det enda som väckte mig aningens, var några fulla gaphalsar som försökte skråla en Stefan Sundströmlåt. När de gick hem i årets sista sommarnatt.
Fast mest fascinerande var att Stefan Sundström själv dök upp till frukosten, strax efter att niotåget smög genom huset. Undrar om han också tyckte det var cool?
Jag tycker tvärtom. Jag hade hört så mycket om “ett hus som tåget går igenom” att när jag såg tunneln och ett hus som var byggt på den var jag besviken. Tåget gick inte alls genom huset. Det finns berg-och-dalbana på Gröna Lund som går genom huset. Det är häftigt.
Är du säker på att det inte var just Steffe du hörde…?
Jag gillar att köra under A9 i Jönköping för när man går där uppe bland affärerna glömmer man helt bort att det är en massa bilar och långtradare som passerar under ens fötter.
Och jag avskyr att åka tingvalltunneln i Göteborg för just där jag är som lägst så tänker jag “nu, nu….” och undrar om jag ens hinner märka att taket brister innan jag är död och så ägnar jag mig åt att försöka göra lite sannolikhetsberäkningar varför det inte kommer att inträffa just de sekunder då jag är allra längst ner, men jag hatar verkligen när det är så mycket bilar att det nästan är trafikstopp där nere i mörkret.