Förr hade jag 50-kort när jag åkte runt i Stockholm. Det var så månadskorten hette och kostade. Så då vet ni hur gammal jag är. Fortfarande tänker jag “50-kort” när jag hör ordet månadskort.
Nu räcker min 50 lapp i bästa fall i ett dygn om jag vore barn eller pensionär, eller varför inte, nästan till att åka över en zon för tre 20 spännsklipp. Med förköpsbiljett skulle det bli 39 kronor, med förköpsremsa 30 kronor, med automatbiljett eller SMS, 52 kronor.
Eftersom den P-automatliknande betalstationen på Kungsgatan ville plocka mig på 52 kronor, rusade jag idag runt och letade billigare varianter.
Busschauffören sålde inget, så den bussen missade jag.
Nästa buss passerade medan jag gick in i en tobaksaffär som tyvärr inte sålde SL-biljetter. Längre upp på gatan såg jag den tredje bussen passera samtidigt som mannen bakom disken meddelade att förköpsremsorna var slut.
Sen promenerade jag en lång bit i sökandet efter affär som inte hade slut på förköpshäften, och till slut hittade jag den, fem eller sex bussar senare.
Då var jag dessutom framme dit jag skulle, så det blev ingen bussfärd alls.
Men nu har jag en skinande tom remsa, och dessutom gott samvete för att jag promenerat så bra.
Så egentligen ska jag väl vara nöjd.
0 Comments