
Kråkor har jag alltid tyckt varit tråkiga fåglar. Dessutom ser de elaka ut. Men när jag tittar på den här pippin som sitter utanför bilfönstret och väntar på en utkastad pommes, så ser jag att den egentligen är vacker. Så nyanserat färggrannt, fast svart. Jag kastar nog ut två pommes, med lite dip på.
Min fru brukar säga till mig att jag tycker om alla och att alla tycker om mig. Jag är ju stundtals så irriterande och förarglig, så jag vet att det inte är sant. Men hon kan ju få tro det. Det skadar inte. Hur som helst: du är min överman. Du är till och med snäll mot kråkorna. Jag slår vad om att du klappar flugor medhårs också.
Att du tyckte den var vacker kanske berodde på att det inte är en kråka, utan en kaja! Du har en biolog i släkten… 😉
Per
Det var en grym kaja och se ut som en kråka! Min fågelkunskap sträcker sig till svart – kråka. Stort och svart – korp. Jättestort och svart – struts.
Kaja, det är överkurs. Så, tacksamt tar jag emot släktens expertis och införlivar kaja i gruppen svarta fåglar. Nu ska jag börja utveckla gruppen gråfåglar. Liten och inte grå – gråsparv.
Nej flugor klappar jag bara till. Jag är en djävel på att fånga dom i flykten för övrigt.