Sven reser runt i Europa utan att egentligen veta när, var eller hur.
Och när han kommer hem igen vet han inte ens varför.
Första gången vi träffades var för ca 30 år sedan. Det är alltid kul att träffa honom. Nyss var han här med Sörensen. Både Monica, Birgitta och Erik mådde bra, sa han.
Jag tänkte tala om för honom att Velios var skjuten, men det var ju för ca 20 år sen, och varför ska man röra vid gamla sår?
Det sista jag såg av honom i morse var när han försvann mot hotellet med en juckande hund runt benen. Han hade bråttom. Han skulle flyga med John till London.
Kanske han skulle träffa Azir också, innan han återvände hem.
Eller också inte.
Han kanske skulle spendera natten i Bayswater.
Eller inte.
Imorgon håller påven i alla fall sitt tal, och det skulle han kolla på sa han.
Jag skiter i vilket. Efter 30 år tar jag min hand från honom.
Nu får han klara sig själv, det fixar han nog.
Eller inte.
0 Comments