Så hamnar man i mittsätet på en 18 timmar lång flygresa. Man har nått botten. Eller mitten, för att vara exakt. Att resa ensam med SAS är att vara en utfyllnad, en pusselbit av minsta slag som passar överallt, lagar problem, fullkomnar bilden. Inget egenvärde.
Den enda trösten, och en verklig tröst, är att man får läsa sin favoritkolumnist. Scanorama. Web & Tech med Risto! Jag vill ha varenda grej på sidorna.