Nån gång framåt kvällen är det någon som smiter in på mitt rum, fluffar runt kuddarna och lägger två små chokladbitar på dom. Det spelar ingen roll när eller hur jag kommer och går, eller hur länge jag är borta, chokladängeln hinner alltid obemärkt med sitt uppdrag. Någonstans längs hotellkorridoren ligger hon på lur för en snabbutryckning. Imponerande fotarbete.
Ja, tänk att hon (eller kanske han) sitter och plitar dit Anders på omslagspappret också!