Det här är väl inte direkt ett antikt strutsägg, men det har sina modiga 38 år på nacken. Plockat i den Etiopiska öknen på väg mellan Addis Abeba och Assab i nuvarande Eritrea. Vad jag minns så tog det drygt 20 minuter att steka ägget. Som fot har den fått nederdelen av en karamellburk assorted fruits från England. Det är ett under att ägget finns kvar, genom alla flyttar och andra angrepp genom åren.
En vanlig fråga jag fått är Måste du ha det där ägget?
Ja, jag börjar luta åt att jag måste det.
Och man måste säga att det blir mer och mer fantastiskt för varje år som det inte kraschas av armar, ben eller fötter i någon ivrig lek i Undantaget. Så, klart du ska spara ägget. Det går när det vill gå.
Tills dess är det med oss.
Det kanske vill stanna i Vaxmora?
Jag kan ju fråga ägget.
Men eftersom strutsägg inte är så vältaliga, och har svårt för mer än två stavelser, så tror jag att svaret blir Sol(lentu)na.
Vad ägget än försöker säga. Det är inget personligt, bara en fråga om stavelser.
Konstigt, jag har aldrig tänkt att karamellburken varit något annat än ett fint ställ för ett strutsägg!