Den lilla vasen är gjord av något som ser ut som guldpläterat glas, knappt genomskinligt. Den stod, utan någon som helst uppgift i min mening, länge på en liten vägghylla hemma hos min mamma. Hon brukade titta på den.
Hon ba: “Oh vad jag tycker om den här lilla vasen”.
Oh ja ba: “jaha”.
Och mer än så varken var eller är det.
De är så små, så små men väldigt dekorativa och skulle pryda vilken liten småhylla som helst. Något vingklippta håller de fortfarande ett fast grepp i sina instrument. Jag tror de spelar änglamusik när ingen är i närheten.
Det här är inte bara en portmonnä av den gamla stammen, det är en börs, för att inte säga pluska. En sådan som man fick gräva ordentligt i för att få fram en femöring eller en tvåkrona. Ett tag var den borta så länge att mynten som låg kvar i den hade ärgat fast sig i...
Även Aftonbladet har varit ungt och nybörjare. Inte mycket till bildreportage här inte, men små notiser finns det gott om. Kan vara original, eller faksimil. Jag vet inte, det var ett tag sedan jag såg det. Nu ligger det platt längst ner, liksom många andra saker i...
Vi köpte den i Venedig när vi åkte över dagen från Riccione. Jag köpte en blå som gick sönder på tillbakaresan så nästa gång vi åkte dit köpte jag en liknande gul med liten rundad topp. Men jag kan fortfarande sakna den blå.