Det finns många klockor i nostalgisamlingarna. Rejäla grejer som låter flera mil. Och så den här, i glas, som klingar så sprött som aldrig något och som ger känslan av att spricka sönder vid minsta rörelse. Men det är säkert en chimär, för än plingar klockan, helt oskadad. Glas kan vara starkt. Sprött starkt.
De är så små, så små men väldigt dekorativa och skulle pryda vilken liten småhylla som helst. Något vingklippta håller de fortfarande ett fast grepp i sina instrument. Jag tror de spelar änglamusik när ingen är i närheten.
Det här är inte bara en portmonnä av den gamla stammen, det är en börs, för att inte säga pluska. En sådan som man fick gräva ordentligt i för att få fram en femöring eller en tvåkrona. Ett tag var den borta så länge att mynten som låg kvar i den hade ärgat fast sig i...
Även Aftonbladet har varit ungt och nybörjare. Inte mycket till bildreportage här inte, men små notiser finns det gott om. Kan vara original, eller faksimil. Jag vet inte, det var ett tag sedan jag såg det. Nu ligger det platt längst ner, liksom många andra saker i...
0 Comments