Ryssdockan som kan börja trösta

Joråsatt…
Det är ett år sedan vi flyttade, och flytten gick bra.
Allt kom fram i god ordning, och nu står allt där det ska. Dvs, allt utom en mycket väsentlig present som jag hade fått, en rysk docka med en massa andra små dockor inne i sig. Det var en behändig docka, en sån där grej som jag tänkte ta fram när något barnbarn var extra ledsen och inte ens min samling med 300 gammal kreditkort eller den fula kortleken kunde trösta. Och då har det gått långt, vill jag tillägga. Nå. Den försvann. I ett år har jag saknat den, ända tills nu.
För nu står den uppradad i min bokhylla, redo att åter trösta ledsna barnbarn.
Sanningen att säga är det inte den ursprungliga dockan, utan en ny jag köpte i St Petersburg för två veckor sedan, men den ser likadan ut, och jag tror att den tionde lilla gubben till och med är lite mindre den här gången.
Det blir perfekt!