I natt ringde Helen mig igen. Det var en knastrig linje.
– Hej, sa hon.
– Jag är i Kenya. Hur mår du?
Förtvivlat gick jag igenom alla Helen jag känner, men ingen av dom var ens i närheten av Kenya.
– Jag är på väg till Vietnam. Hur mår du?
I bakgrunden tyckte jag mig höra fnitter, som om Helen var påhejad av kompisar. Varför ringde hon mig. Vem är hon?
Jag ser mig om. Klockan är sex. Mörkret i rummet är vinterkallt, jag kramar en mobil. Den är avstängd, Helens röst är borta och tomheten ekar som om den funnits där hela tiden.
Klarvaken klockan sex. Nån måste ha ringt, nån måste frågat mig hur jag mår, men jag hann aldrig svara. Medan jag sakta lägger ifrån mig mobilen försöker jag få klart för mig om det här är min dröm, eller om jag är hennes.
0 Comments