När jag gick i fransk skola blev jag piskad av en sadistisk lärare. Vi hade välskrivning och skrev med bläck i bläckhorn. Eftersom jag är vänsterhänt fick jag skriva spegelskrift, dvs från höger till vänster för att inte handen skulle sudda ut bläcket som inte torkat. Grejen var att vänsterkanten skulle vara helt rak, och det gick ju bra för de som skrev vänster till höger, men för mig som på Da vinci vis skrev åt andra hållet, var det svårt att få kanten rak.
Han tyckte jag slarvade, och sände ut mig för att hugga en kvist som han skulle piska mig med inför hela klassen.
Jag hade stort huvudbry om jag skulle knipsa mig en tjock eller tunn kvist, och vägde för och emot.
Väl tillbaka drog han ner mina brallor och piskade mig från ryggslutet och ner till knävecken. Än idag har jag vissa ärr kvar. Han hette monsieur Quin.
Några år senare åkte jag tillbaka till Etiopien, och beslöt mig för att leta upp den djäveln. Lite större, lite starkare.
Han var inte på skolan, vilket nog mest var tur för mig. Han var, över helgen, nere vid några varma källor och badade, fick jag reda på, så då drog jag ner dit.
Där, vid en bassäng såg jag honom, en liten tunn typ. Och han såg mig. Han slängde sig i bassängen och jag med, och det blev som en simtävling över till andra sidan. Jag vann.
Han såg riktigt rädd ut när han slog handen i cementkanten, där jag redan hade hunnit häva mig upp. Han skulle också göra det, men orkade inte riktigt. Det såg verkligen komiskt ut, så jag började bara asgarva, och sen gick jag därifrån och drog tillbaka till stan. Jag hade helt tappat intresset för att slå ner honom.
För min del tror jag han ligger där och sprattlar än i denna dag.
0 Comments
Trackbacks/Pingbacks