Leif Zern
Du måste döda kärleken
för att få den att leva.
Sluta tala om den.
Bädda ner den i jorden
eller mellan vita lakan, i snö.
Du måste sluta tala
om kärleken som kropp,
betrakta den
som något du kan klä,
med dina alldeles egna girlander,
fåglar och kottar.
Låt kärlekens bilder krympa
likt nattens bilder om dagen,
dagens om natten.
Låt den dö
medans du reser ifrån den.
Frånvarande lever den,
under orden,
på det tomma papperet.
Här slutar resan genom ett år av vår farmors stormiga liv. Åter till den 20 augusti 1999. Samtidigt som hyrbilens dörr slog igen, började kyrkklockorna i Lunds domkyrka att ringa. Klockan var precis tolv på dagen, och två tomma turistbussar stod parkerade utanför den...
Pär Lagerkvist Hjärtats Sånger O låt mig slippa än en gång förnedras utav sorgen, förnedras av mitt eget liv, mig andras, mig de andras giv. Ej bara öde sorgen. O låt mig slippa vara jag, giv mig en enda, enda dag då detta hjärta inte slår härinne, där mitt mörker...
Lysekil 26 april 1933 (markerat av farmor med ”allra sist”) Kära Judit, Du skrev om hur jag tidigare funnit det perverst att vi så där fullkomligt skulle slita alla band och förbindelser, när vi kanske ändå inte var alldeles döda och kalla för varandra. Det är riktigt...
0 Comments