Karin Boye
Ängslan
Svek, svek –
annat var aldrig mitt liv.
All min skam,
penna, stackare, skriv.
Skriv om vägar långt, långt
bort från mitt sanna ,
skriv om en mur kring allt som var bäst. . .
Nej, stanna.
Outredda mörkers hot
fyller mitt sinn.
Åskdiger knoppningstid
än är min.
Jag vill vara stilla,
bida och se,
Vänta på solen,
sakta le.
Vad sker i mörkret,
medan jag ler?
Dör min själ?
Hittar jag hem ej mer?
Gud, Gud, behåll
en glimt allen
av mitt allvar
ren, ren!
Här slutar resan genom ett år av vår farmors stormiga liv. Åter till den 20 augusti 1999. Samtidigt som hyrbilens dörr slog igen, började kyrkklockorna i Lunds domkyrka att ringa. Klockan var precis tolv på dagen, och två tomma turistbussar stod parkerade utanför den...
Pär Lagerkvist Hjärtats Sånger O låt mig slippa än en gång förnedras utav sorgen, förnedras av mitt eget liv, mig andras, mig de andras giv. Ej bara öde sorgen. O låt mig slippa vara jag, giv mig en enda, enda dag då detta hjärta inte slår härinne, där mitt mörker...
Lysekil 26 april 1933 (markerat av farmor med ”allra sist”) Kära Judit, Du skrev om hur jag tidigare funnit det perverst att vi så där fullkomligt skulle slita alla band och förbindelser, när vi kanske ändå inte var alldeles döda och kalla för varandra. Det är riktigt...
0 Comments