
Det finns ett speciellt fönster, där en mamma brukar vinka. En gång vinkade hon inte, då hade hon precis lärt sig att maila och hade bråttom att kolla om det kommit något svar.
Jag tror hon var lika förvånad som jag, när jag ringde upp och frågade vart hon tog vägen.
Idag är fönstret också tomt, mamma har fått min vinkdispens några dagar medan hon kurerar sig. Men det tomma fönstret skär ändå lite i mitt hjärta när jag slänger en blick dit upp.
Det fönstret ska vinka, det ska inte gapa tomt.
Fast persiennerna är helt nya.
0 Comments