Jag tycker ni kan läsa Ethel G Ericssons bok, flickan som inte fick finnas. För där, på sidan 145 och framåt, står det om dr Alshammar i Örnsköldsvik. Som vanligt i romaner så är det inte det riktiga namnet, men så nära Arhammar man kan komma. Det handlar om min pappa som var läkare där på 50-talet, och det är en perfekt bild på hur han var.
Men Ethel hade gott kunnat skriva ut det riktiga namnet, nu får simmaren Therese Alshammar onödigt mycket cred tycker jag. Kudos till pappa, en doktor med känsla för sina patienter.
Naturligtvis är det din pappa doktor Arhammar som var en av de få som gav mig bränsle till min tro på livet. Att jag kallar honom Alshammar är ett medvetet val. Eftersom jag inte är den typen av författare som vill använda rätta namn (hämnd eller utlämnande av personers namn utan deras tillstånd har aldrig varit någon drivkraft) så får både mobbare och hjältar andra namn. Det unika med att jag kallar din pappa Alshammar (så nära Arhammar jag kunde komma)var att jag ville att andra barn som han tog hand om med både skicklighet, förståelse och värme var att det inte skulle råda någon tvekan om att det just var Doktor Arhammar som var min hjälte. Kudos till honom!!
Och tack för boken som du skickade med fin dedikation, sen du läst inlägget. Det var omtänksamt.
Jag läser boken just nu och både jag och min mamma har våra aningar om att vi är släkt med flickan och hennes mamma. Jag undrar dock om hennes riktiga efternamn är Lundström och hur jag kan få reda på det?
Tacksam för svar.
Det bästa är nog at kontakta Ethel G Eriksson, som skrivit boken om sig själv. Hon kan säkert svara på alla dina frågor!
Boken är fängslande. Sorglig. Hemsk. Min sambos mamma beter sig inte riktigt lika illa men hon beter sig fruktansvärt mot sina barn. Misstänker starkt att hon utvecklat borderline.
Jag undrar när nästa bok som det står om på sista sidorna, ska komma ut?