Grabbarna syns inte lika mycket i Nice, men när de syns, då syns de rejält. Och hörs. De kommer färdiggrupperade för det de ska göra. Fotboll, cykellopp, pubbesök, badning på stranden, tjejtjusning. De är fokuserade, inställda, programmerade. Färdigklädda och med de rätta ramsorna drar de genom stan.
När grabbarna blir äldre, syns de mindre. Enstaka gäng runt 40 och över kan ses och höras på den lokala syltan, annars är de rätt tysta och tillbakadragna.
Det finns väl inget så nöjesfyllt som en karusell. Massa musik, härliga färger, glada människor runtomkring. Lite som livet kan vara. Du åker på en resa och efter en stund är du på samma ställe som du nyss lämnade, men lite snurrigare.
Försenat, inställt, nerlagt. En fransk flygledarstrejk blir tydligast när man kollar ankomst och avgångstavlorna i flygplatsens överfulla passagerarhall. Folk sitter överallt, automatmackorna är slut liksom vattnet och när sedan avgångshallens enda bar också strejkar,...
Mitt i veckan i Nice, fullt med folk överallt, men ändå kan man hitta så här stora platser som ligger helt öde mitt på dan. Alla verkar ha jättemycket att göra, fast bara inte just här. Och vad är det för mörkt spår som leder fram till trappan i bakgrunden, som i sin...
Nu är det bara barnen kvar…
Nej förresten…Gubbarna! Var är dom?
Gubbarna, dom stapplar runt på gatorna, enbart om de behöver. Några sitter i grupper på caféer och talar om de senaste händelserna. Det var ofta bättre förr.
Annars sitter gubbarna hemma, skickar ut sina tanter på diverse uppdrag och väntar in kvällen.