
HĂ€r ser vi spĂ„ren av ett drama. En godispĂ„se, halvfylld av omsorgsfullt utvalda bitar, kvarlĂ€mnad lĂ€ngst ner med en, nej tvĂ„ skedar slĂ€ngda under. Aningens för mycket vingummin, aningens för mycket dubbleringar av tyngre godis. ĂndĂ„, en relativt vĂ€lkomponerad pĂ„se. Men, och hĂ€r kanske ledtrĂ„den finns, det Ă€r inte lördag. Jag anar frustrerad förĂ€lder som drar tjutande unge genom kassorna. Eller kanske tröstĂ€tande singel som plötsligt insĂ„g att beach 2011 nĂ€rmar sig.
Endast pÄsen Àr kvar, det stumma vittnet till dagens godisdrama. För godiset i pÄsen Àr det kört. Det hamnar aldrig i nÄgons mun, om det inte sitter nÄgon vÀnlig sjÀl i kassan som anser att det Àr bra kundpolitik att bjuda vÀntande kunder pÄ godis, Àven om det kommer frÄn en dramapÄse.
0 Comments