Geneve 25 april 1932
Kära lilla vildanden!
Tack för dina brev. Hör du lilla stumpan, du vet att det finns någonting som heter kvadraten på avståndet. Du ska tänka på det när du är sorgsen och samtidigt skriver till lilla Bertil-barnet.
Det faller som tunga blyklumpar ner i själen, när jag ser hur uppriven du är, hur ända in till döden trött och missmodig du kan bli för ingenting. Hemma var det aldrig så farligt, då gick snart åskstämningen över och solen glittrade snart fram genom molnen bara vi suttit en liten stund samman och pratat. Men nu? Många, många mil från varandra, då känns det så underligt tungt att vara vanmäktig och inte kunna ta Ditt huvud mellan händerna och vyssja bort alla fula, tunga tankar hos Dig. Hör du – vi får inte oroa varandra så! Om jag inte höll av dig så mycket som jag faktiskt gör, så skulle det hela inte vara så farligt, då skulle jag kunna se lugnt och kyligt och klart på dig och dina bekymmer – men nu! Nu lider jag med dig när du blir sorgsen, trött och sjuk. Och allt detta ökas – med kvadraten på avståndet. Först en samvetsfråga; är det någonting som närmar sig snart, när du kommit så där i dödstankar? Om det ändå vore så. Då visste jag att det snart skulle komma ett omslag, då du bleve lugn och speglande klar till kropp och själ, då jag skulle få ett stort och vackert brev, som bara jublade och sjöng från ovan och ända ner. Kära lilla vildanden – tala om att det ändå är så! Du gör orätt mot dig själv om du brister i självförtroende!!! Det är att förslösa din egen stora rikedom, att gräva ner ditt pund. Att ångesten ibland bubblar så där inombords på dig – det är just tecken på rikedom och skaparvilja och ambition. Det är endast de små, naiva, halvt imbecilla dvärgsjälarna, som utan både lust och kval går genom livet. Du hör inte till dem Judit, det bör du tacka gudarna för.
Är det inte så, vildanden?
Du har en stark och sund kropp, om du inte har misskött dig sen sist?!? Du har både begåvning, vilja och förmåga att göra livet gott och skönt för a n d r a – och följdaktligen också för dig själv. Varför då förtvivla?!? Självkritik är nog bra, men även den bör hållas inom rimliga gränser. Puss på dig. Känner du dig inte bättre nu?-Inte det??? Puss igen då!
1000000000000000000000000 till!!
(Här talar han om att visst kan hon hälsa på i Geneve, men har hon råd? Han vill ju, men ska hon inte tänka lite till och inte är han förälskad i några ”kanariefåglar” inte då.)
Men lova mig nu en sak. Tala om att du dels befinner dig i livet och dels tänker fortsätta med det tills du dör. Vidare att du är god och glad och finner livet ganska underligt och ibland t.om. underbart trots alla tistlar och törnen, som vår Herre begåvat oss med för att vi ska tänka på syndafallet. Om du visste hur ofta jag med glädje och tacksamhet tänker på våra gemensamma syndafall.
Hej du. Skriv bums.
Din Bertil
0 Comments