Geneve 4 maj 1932
Kära lilla vildanden!
Tack för alla hälsningar och kyssar och allt. Roligt att åter känna igen dig, sådan jag helst vill se dig. God och glad och generös, fylld av mod och tro och fägring. God fortsättning.
Och förlåt min tystnad. Det beror ingalunda på några kanariefåglar elller något i den vägen. Utan på ett sabla hällregn som gör mig blöt och förbannad. Och sluten. Det är inte så lätt som man tror att göra mänskligheten till människor och bröder. Men det ordnar sig nog.
(Han arbetar på en skola med ett klientel blandat av socialistiska svenskar, konservativa danskar och turistande norska damer.)
Visst tusan skulle det vara roligt att få dig hit. Men står du i valet och kvalet mellan Geneve och Paris, så bör du välja Paris. Det finns stora möjligheter för att vi i så fall kan träffas där, för det är meningen att lägga hemfärden över Paris och stanna där några dar.
(han påpekar att det är så mycket dyrare i Schweiz än i Frankrike och säger att dom planerar förresten en resa till Italien på 4 dagar)
. . Underbart att få kvista iväg över alperna, genom en av tunnlarna och så rulla ner för sluttningarna ut över Po-slätten, ner bland träden och blommorna och svartskjortorna. Det djäkligaste är att det nog går löst på en 40-50 krigare, och jag är för tillfället mer än black. Får jag låna av lilla dig? Vi kunde ju klara av det snart igen genom att jag tar hand om vår lilla kärlekspant och förintar den bit för bit efter fattig förmåga, så länge pappret varar. Vill du, så glöm inte bort mig i min nöd. På de två sista dagarna har jag måst dricka vatten och mjölk. Så du förstår att jag känner mig lite skrumpen och pessimistisk.
Och du själv? Din lilla signal skrev du visst på Nymans föreläsning på valborgsmässodan. Hoppas det inte var någon uppbrottssignal för sen har du varit tyst. Pourquoi? Skriv.
Din tillgivne Bertil
0 Comments