Pär Lagerkvist
Den lyckliges väg
Min kärleks skygga fågel
törs inte söka sitt bo
ej dina varma små händer,
ej ro, ej ro.
Den kretsar i morgonrymden,
över dig, högt över dig.
Ej stiger ett skri ur dess strupe
från mig, från mig.
Ej är dina händers rede
så varmt som hjärtat begär.
Häruppe är kärlekens boning,
den enda som är.
Den vilsna, skygga fågeln
är stoltare än du tror.
I brinnande morgonrymden,
ej i dina små händer den bor.
Här slutar resan genom ett år av vår farmors stormiga liv. Åter till den 20 augusti 1999. Samtidigt som hyrbilens dörr slog igen, började kyrkklockorna i Lunds domkyrka att ringa. Klockan var precis tolv på dagen, och två tomma turistbussar stod parkerade utanför den...
Pär Lagerkvist Hjärtats Sånger O låt mig slippa än en gång förnedras utav sorgen, förnedras av mitt eget liv, mig andras, mig de andras giv. Ej bara öde sorgen. O låt mig slippa vara jag, giv mig en enda, enda dag då detta hjärta inte slår härinne, där mitt mörker...
Lysekil 26 april 1933 (markerat av farmor med ”allra sist”) Kära Judit, Du skrev om hur jag tidigare funnit det perverst att vi så där fullkomligt skulle slita alla band och förbindelser, när vi kanske ändå inte var alldeles döda och kalla för varandra. Det är riktigt...
0 Comments