Lysekil 6 augusti 1932
Kära lilla vildanden!
Om du kunde ana hur jag njuter av ensamheten häruppe. . . .
Du har nog märkt att jag har en panisk förskräckelse att släppa någon in på livet.
– Du kommer aldrig att kunna ha någon människa vid sidan om dig, säger min mor. Jaså? säger jag ty jag vet att lilla Mor är jättepsykolog. . .
Kvarhålles jag blir jag vild och neuroastenisk och sliter mig lös. Från vem det vara månde. . . .
Nu vill jag veta hur min siamesiske tvillingsyster har det. har du tänkt på mig idag, jag har mött dig överallt. Tänk på pilten ibland. . .
0 Comments