Pär Lagerkvist
hjärtats sånger
Låt oss vila ut från kampen, kära,
låt oss dröja, låt oss komma nära
det som varit, som vi gått förbi,
det som varit du och jag – och som blev vi.
Minns du ännu mig? Jag minns dig komma
ung emot mig där syrenerna blomma,
i en vår som ej till sommar blev.
Minns du glädjen som vi från oss drev?
Minns du hur vi gick den stolt till mötes
för att älska, offras i dess skötes
soligt höga rum, dess korta dag.
Vi var redo. Det var du och jag.
Ljuset låg och lyste kring din panna
ord som ännu icke sagts var sanna,
hand som ännu dröjde smekt ditt hår,
våra hjärtan var en orörd vår.
Knappt jag skönjde dig i stundens nu,
bara såg och såg att det var du.
Det var vi. Och samman gick vi bort
på en väg som syntes oss helt kort.
Minns du ännu, kära, det vi varit,
att vi mötts, vi båda, att vi varit.
Låt oss minnas det vårt liv har glömt,
låt oss glömma sår vi aldrig glömt.
Låt oss vila ut från kärleken, du kära.
0 Comments