Lysekil 2 januari 1933
Hörnu, lilla vildanden!
Tack för dina brev. Den där cocktailen du talade om måtte ha varit en aning för stark och för varm –tror du inte det? Både du och dina brev verkade en aning överförfriskade eller också måste du få fan i kroppen när du får pennan i hand. Detta visar att du lever sjudubbelt intensivt när du får skriva, då trillar alla hämningar åt fanders och du blir dig själv på gott och ont. Allt som allt: sätt igång – men kasta för hundra gubbar inte dina poetiska pärlor för svinen, utan välj värdiga motiv.
När jag bad dig skriva en liten sagobok för grabben, så var det därför att du aldrig är så äkta, så ljus och allvarlig som när du får tänka och tala om honom. Han betyder mer för dig, dina drömmar och hälsa än alla underlivets mysterier, som du besjunger i strofer, som kunde vara knyckta direkt från Höga Visan.
(. . . hrmm, farmor trilla inte ner från den sårade madonna piedestalen, nu vet han ju inte var han har dig. . . det får inte gå själv farmor.)
Skriv om sånt som du tror att din pojk behöver för att bli en frisk och god och glad människa.
Men du har en underbart intensiv och helgjuten känsla. Och en avundsvärd förmåga att ge uttryck för den i alla dess nyanser. Uppriktigt sagt, vildanden så tror jag på dig. -Sätt igång bara!
Hälsningar Moi-meme
0 Comments