
I vanliga fall är det Viking line som ligger längs med kajen, kanske något kryssningsfartyg med rika turister eller Birkas mindre Ålandsbåtar. Men den här kvällen i förra veckan var det nostalgi, för då låg de verkliga skeppen där. Båtarna som kräver sina män och kvinnor, båtar med rigg, kölsvin och hampa eller vad man nu kallar allt för. Båtar med folk i mast och vind i flöjel. Båtar gjorda av trä och tjära, av historia och berättelser.
Och låter man bli att titta rakt ner, på bilarna som sveper förbi, utan vänder blicken utåt Fjäderholmarna, då kan man uppleva historiens vingslag och få en känsla av förr. En känsla av roddarmadamer, sjömansskrål och svenska senoritor med tårade kinder som vinkade farväl i vita förkläden.
0 Comments