Tummarna upp, klackarna i taket, grymt flyt. Ibland. Andra dagar är det grått, trist, tungt, surt. Det kallas livet, det pågår hela tiden och är alltid prime time unikt fast det ibland känns som en repris. När repriskänslan blir för påträngande är det härligt att ta motorvägen ut till Arlanda, parkera utanför ankomsthallen för en hutlös penning och sälla sig till massan utanför gliddörrarna till dörren mot världen.
Sen kan man stå där och supa in den längtan och glädje som människors möten bjuder på. Efter en kvart, vilket är ungefär 60 kronor senare, känns det gråa lite ljusare, det tunga lite lättare, det sura lite sötare och livet rullar vidare.
0 Comments