För oss berättade farmor om den dagen, att när hon kom till kyrkan så fanns där en stor dörr som måste öppnas för att man skulle komma in till trapporna som ledde upp till tornet. Dörren var låst, men i nyckelhålet satt en grov nyckel. När farmor vred om nyckeln för att öppna dörren, så gick nyckeln av, och dörren förblev låst. Så hon beslutar sig för att föda sitt barn i stället, och gör som så många andra skånska töser gjorde på den tiden; hon tar färjan över till Köpenhamn, där vår far Gunnar föddes den 18 september 1926. Och där hade historien kunnat sluta, men den får sin fortsättning 73 år senare, den 20 augusti 1999. Men först. . .
Åsa ärvde en mängd lyrikböcker av vår farmor. En del sidor i böckerna hade nedvikta hundöron, de var vältummade och det märktes att hon hade läst dem många gånger. Att läsa dessa sidor blev för Åsa ett sätt att lära känna henne.
Sedan hittade vi en tjock packe brev från en man som hette Bertil och ett från vår farfar.
Här ska ni få höra.
0 Comments