Pär Lagerqvist
Ångest
Runt omkring mig ligger evigheten,
Runt omkring mig tiger du, o Gud
Vad är stort och tomt som evigheten,
Vad är tyst, förtegat såsom du, o Gud?
Runt omkring mig ljusa ödemarker,
Höljda i en himmelsk tstjärneskrud.
Vem är du som bor i ödemarken?
Vem är du, o stjärnevalvens brud?
Liten kryper jag ur unken håla,
Lyssnar krokig, ser mig surögd kring.
Evighetens tysta stjärnor stråla.
Det är stilla. Det är ingenting.
Hur än min väg genom världen går,
Ett barn jag blir i hela livet.
För stor är den rymd som över mig står,
Och mitt sinne för undergivet.
Den starke må ropa mot himmelens rum,
Den stolte sitt huvud höja.
Min tanke blir liten, min mun blir stum
När över mig stjärnorna dröja.
0 Comments